Ich bin eine Berlinerin

Eller åtminstone lite grann. Måste säga att vissa cafébesök kunde varat i flera månader istället för bara några timmar i denna innehållsrika stad. Särskilt vid caféet på Oranienstrasse, det australiensiska – där kunde jag lätt blivit stammis. Frukost, middag, aftonmål. Eller i alla fall en cappuccino varje dag på Einstein vid Savignyplatz. Berlins bästa kaffe? Jag är böjd att hålla med. Skummet var inte perfekt, trotzdem fick jag en perfekt kaffeupplevelse. Eller så blir jag stammis på våffel- och glassfiket och utan betänkligheter fyller ut formerna. Lite glass varje dag kan ju knappast skada. Och nu har jag inte ens kommit in på Riojan och tryffelpastan. Ack ack, life is good.

Såna här ställen uppmuntrar till det rikare livet. Här kan man sitta o läsa tidningen, glo på folk som strosar förbi, och hitta på olika människoöden. Något av det roligaste som finns. Undrar hur det gick för paret med de svarta ringarna, om han lyckades fånga hennes flackande uppmärksamhet. Om inte, kommer de att fortsätta söka efter den stora Kärleken eller kommer någon att drabbas av fatal depression? Och de skräddarsydda herrarna med trendriktiga glasögon och sportbilen – kommer de att slippa utstå homofobin som finns överallt? Jag blir rentav orolig för alla dessa människor vi lärt känna på ett högst indirekt sätt!

Jaadå, vi såg massa sevärdheter också. Har lagt upp ett album på Facebook. För de som inte har en profil där, klicka här för att kolla på bilderna. Här är ett smakprov på höst- och Berlinbild:

Men nu är semestern slut och vi är tillbaka i verkligheten. För mina kära medresenärer kom verkligheten nog mot dem lite brutalare än den kom mot mig. Har haft en långsam dator-dag – lite abstinens har man ju efter fyra dagars icke-användande av datorn. Imorgon ska jag dock sätta igång med research inför uppsatsen. Ska skriva om det politiskt korrekta språket när det gäller ord som vit, svart, afroamerikan, etc. På torsdag ska jag träffa min handledare så då måste jag vara förberedd.

Nu ska jag kolla på Maria Wern och SOS Gute. Man är ju Gotlands-freak helt enkelt.

Annonser

One thought on “Ich bin eine Berlinerin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s