För ett tag sedan upplevde jag The Lost Symbol av Dan Brown. Tro nu inte att detta faktum och rubriken har något gemensamt. Rubriken återkommer jag till senare.
Nu är det kanske någon som höjer ett och annat ögonbryn med tanke på min totaldiss av Dan Brown här på bloggen. Jag trodde aldrig att jag skulle läsa en Dan Brown igen. Men så blev det och visst, den var spännande och det var intressant att lära sig lite om frimurarna, men det var lite för mycket överdramatiserande för min smak. Totaldissen kvarstår.
Det jag däremot ville komma till var de böcker som griper tag och vrider om. Jag har haft den stora lyckan att få uppleva en sådan bok, nämligen Timetraveler’s Wife av Audrey Niffenegger (årets roligaste författarnamn). För denna bok griper verkligen tag i både hjärtat och alla lösa nervtrådar som hänger och slänger, och därefter vrider om! och knyter ihop de lösa nervtrådarna! och spänner dem tills hjärtat brister! och släpper taget så ömt och varsamt att jag blir rörd och varm och känner mig utvald.
Hur kan en bok göra att man känner sig utvald? Varje läsning är unik och personlig och det är ett mirakel varje gång samma värld av idéer som varje bok består av öppnar upp sig i olika människors huvuden. Den bästa läsupplevelsen är den som vänder upp och ner på det man tagit för givet, får en att tänka om och börja på en bättre väg, en kanske mer slingrande väg, men där man hittar småblommor man inte skulle hittat annars.
s t i n a b l o o m 
Några timmar efter att jag skrev detta inlägg håller Herta Müller sitt fantastiska tal som redan blivit historiskt. Hon säger att läsupplevelsen är unik för varje individ, en väldigt intensiv upplevelse. Intressant var också hennes öppna kritik mot världens diktaturer. Viktigt!
Jag bordet förstått att du lyssnade på Herta Müller, för jag (vilket inte var helt givet) lyssnade också på henne och tänkte att ni uttrycker samma sak hon och du. Egentligen är det inte så konstigt för om vi upplevt samma sak så hade vi aldrig kunnat diskutera böcker, inget nytt hade ju kommit fram vi hade bara nickat och sagt ”ja, så är det”. Om jag läst en bok och gråtit floder och sen hör en annan person läst samma bok och säger att den var så där, då blir man ju fundersam, vem är konstig jag eller den andra. Böcker ”vrider” om på olika sätt.
Pingback: ordblogg.xpedition.nu » Bokvakuum & ett tips i rättan tid!