Att erkänna ett misstag

Det är inte lätt att erkänna ett misstag. Inte före, inte under. Men efteråt känns det bara som en befrielse. Det beror naturligtvis på vad det är för slags misstag och vad erkännandet får för konsekvenser, men i regel är det alltid skönt att säga orden för att få ur sig det svåra.

Igår stod det i mitt fullständigt opålitliga horoskop att jag skulle ”erkänna ett misstag jag råkat begå och sedan försöka rätta till det”. Med detsamma tog jag chansen att göra just det, där och då på jobbet, och en liten börda föll från mina axlar. På kvällen hemma insåg jag att jag skulle kunna rätta till ännu ett misstag som jag råkat begå för att lätta på ytterligare en börda.

Jag bestämde mig för att avsluta projekt 365. Inga fler dagliga bilder, inget dagligt datortvång, ingen daglig kameraångest och inga fler dassiga mobilbilder. Jodå, jag kommer att fortsätta blogga bilder, förmodligen inte sluta med dassiga mobilbilder. Däremot kommer jag inte att känna att jag MÅSTE fota, att jag varje kväll MÅSTE sitta vid datorn. Jag kommer att vilja SKRIVA på min blogg eftersom jag kommer att orka och vilja det när jag inte måste lägga upp en bild varje dag. Alla tankar som flyger i huvudet måste sättas på pränt, men om allt fokus hamnar på fotograferandet finns det inte ork kvar till tankarna och orden.

Jag är ingen supermänniska som kan göra allt och gör allt. Jag vill mycket, men om jag inte klarar det så klandrar jag inte mig själv. Jag klandrar ingen. Det är helt enkelt inte meningen att man ska klara allt. Det är viktigt att kunna erkänna att man begår misstag, bara man kan reda ut konsekvenserna och samtidigt förstår varför man handlade som man gjorde. Det är ingen begränsning att inte klara alla mål man sätter upp eftersom man säkert skulle klara att nå målen om man prioriterar dem.

Mina prioriteringar ligger inte i prestige. De ligger inte heller i andras krav och förväntningar. De ligger i ögonblicken, i njutningen, i välbefinnandet och möjligheterna.

Annonser

3 thoughts on “Att erkänna ett misstag

  1. Undrade faktiskt över gårdagens uteblivna inlägg. Det här var nog ett klokt beslut. De flesta 365-ambitioner slutar på precis det här viset, och tur är nog det. Att känna ett tvång är en mycket effektiv metod att ta glädjen från en annars inspirerande hobby.

    • Tack för ditt stöd Per! Det är alltid trist att behöva ge upp, men jag är väldigt säker på att det var rätt ändå. Det är lite typiskt mig, stora ambitioner som jag snabbt tröttnar på!

  2. Jag kommer att sakna dina bilder men jag har redan tidigare saknat dina blogginlägg så detta var ett bra beslut och just nu har du nog focus på viktigare saker än ”…en bild om dagen”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s