Frost/Nixon och nattsudd.

Gammalt hederligt nattsudd inklusive ett glas vin, trådlöst internet och quite a few lockande objektiv till salu. Om det är så här jag ska tillbringa fredagskvällar i min ålder av 28 år så lutar jag mig nöjt tillbaka. Ålderskomplex är inget som bekymrar mig. Om jag någon gång får en ålderskris lär det dröja. För varje år och för varje erfarenhet blir jag nöjdare med livet.

Frost/Nixon kan rekommenderas. Om inte för den intressanta historiens skull, eller för politikens, retorikens och televisionens förunderliga värld, så för 70-talets flygplansloungebarer, galet mönstrade tapeter och otäckt utbredda polisonger.

För övrigt har jag till slut anammat Flickr. Länk och en tillfällig bild finns i sidomenyn här till höger, långt ner. Som jag skrev på Carlboms blogg har jag länge närt en aversion mot Yahoo! som mest grundar sig på irritation över utropstecknet i märket, men också på att jag jämt har haft inloggningsproblem där. Men dags att ta tjuren vid hornen, lösa problemet och sluta ignorera de hinder som kommer i min väg. Flickr it is. (Tack Sven för puffen!)

p.s. Jag vet inte om någon märkt det men jag har tyvärr inte varit så aktiv på bloggen på sistone. Har haft det lite tufft. Men nu är jag back on track. Det har jag bestämt mig för.

Tyvärr! Upptagen och för gammal!

Ursäkta, men jag tycker att du är mycket attraktiv och undrar om jag kan få ditt telefonnummer och kanske ta en fika någon dag?

Rubrikens tre sista ord borde jag lagt till i svaret till den mycket artige ynglingen som yttrade dessa ord till mig i eftermiddags. Han kan väl ha varit i gymnasieåldern ungefär. På väg därifrån skrockade jag lite småförtjust och ganska så fåfängt och mumlade ”Tok!”. Inte förrän nu inser jag att ja, med tanke på min reaktion är jag kanske för gammal för spontant smicker (eller practical jokes). Men jag är trots allt bara 28 och ett halvt. Och får fortfarande visa leg på systemet.

Lite senare, med en valnötsglass från Ahlgrens konfektyr i handen (jag utmanar laktosmagen), stod jag och betraktade den strida människoströmmen på gågatan. Jag tycker att det är mycket underhållande och intressant att se hur tonåringar i grupp klär sig, eftersom de alltid klär sig likadant, hela gruppen. Helt plötsligt gör det inte längre så mycket att man är 28 och ett halvt. Kan bestämma kläder själv.

Malmö vs Lund

En trevlig kväll med kusiner + bror + respektive + burgundisk gryta. Vinet, cosmopolitan och chipsen var också trevliga. Kladdkakan blev god men lite ”svampig” trots utlovad kladdighet. Jag höll på att vinna i Rappakalja, men spelet blev kapat och slutresultatet blev annat än planerat (som planen var från min sida i alla fall). Katterna spelade prisade biroller, förutom Norris som landade i grytbitarna. Så går det när man har ouppfostrade katter…

Och till slut den ständiga frågeställningen: fortsätta kvällen i Malmö? Klart att Malmö är det enda alternativet om man vill gå ut. Lund har inga ställen värt namnet om man inte är student/studentikos (är student, bland annat, men knappast studentikos längre – och då menar jag inte bara i definitionen spexig). Och ikväll om någon kväll kommer det att vara fett ös i Malmö, regnbågsfest som det är.  Men jag är trött nuförtiden kl 12. Klagar på kollektivtrafiken och linserna och köer till allt möjligt. Säkert tar de dyrt inträde också. Och så måste jag ta med ombyte och sova över hos brossan. Kanske håller på att bli närmre äldre än yngre? Jo, det verkar så. 28 år är närmre äldre än yngre. Fast jag är yngre än många. Mer ovuxen än de flesta i min ålder. Mindre åldersförutsägbar inbillar jag mig.

Börjar komma till slutet på Luftslottet som sprängdes nu. SPÄNNANDE. En annan spännande sak är hur det ska gå för Frida. Har säkert inte lika många fjärilar som hon har, men jodå, här flaxas det också! Som jag kommer att skryta om det skulle gå som jag tycker att det borde! 😉

För att återgå till Malmö vs Lund-frågan: Att bo i Malmö skulle vara som att förflyttas till barndomen när alla ens kompisar bodde på samma gata. ALLA (förutom ett fåtal, även om det är folk som enligt mig är helt klart VIP) bor i/flyttar till Malmö. Det ses som ett steg framåt i utvecklingen. För mig skulle det vara ett steg bakåt. Bott där, funnits där, tröttnade. (Detta var under en ganska labil fas i livet bör tilläggas.) Fast det hade varit kul att förflyttas till barndomen ett tag. Gå till bästisen några hus bort o fråga om hon vill leka. Så kanske någon föreslår dunkgömme och helt plötsligt är 20 ungar ute o gömmer sig o klättrar i träden. Skulle vara kul o köra dunkgömme i Folkets park någon gång. Vad sägs? 🙂