Ich bin eine Berlinerin

Eller åtminstone lite grann. Måste säga att vissa cafébesök kunde varat i flera månader istället för bara några timmar i denna innehållsrika stad. Särskilt vid caféet på Oranienstrasse, det australiensiska – där kunde jag lätt blivit stammis. Frukost, middag, aftonmål. Eller i alla fall en cappuccino varje dag på Einstein vid Savignyplatz. Berlins bästa kaffe? Jag är böjd att hålla med. Skummet var inte perfekt, trotzdem fick jag en perfekt kaffeupplevelse. Eller så blir jag stammis på våffel- och glassfiket och utan betänkligheter fyller ut formerna. Lite glass varje dag kan ju knappast skada. Och nu har jag inte ens kommit in på Riojan och tryffelpastan. Ack ack, life is good.

Såna här ställen uppmuntrar till det rikare livet. Här kan man sitta o läsa tidningen, glo på folk som strosar förbi, och hitta på olika människoöden. Något av det roligaste som finns. Undrar hur det gick för paret med de svarta ringarna, om han lyckades fånga hennes flackande uppmärksamhet. Om inte, kommer de att fortsätta söka efter den stora Kärleken eller kommer någon att drabbas av fatal depression? Och de skräddarsydda herrarna med trendriktiga glasögon och sportbilen – kommer de att slippa utstå homofobin som finns överallt? Jag blir rentav orolig för alla dessa människor vi lärt känna på ett högst indirekt sätt!

Jaadå, vi såg massa sevärdheter också. Har lagt upp ett album på Facebook. För de som inte har en profil där, klicka här för att kolla på bilderna. Här är ett smakprov på höst- och Berlinbild:

Men nu är semestern slut och vi är tillbaka i verkligheten. För mina kära medresenärer kom verkligheten nog mot dem lite brutalare än den kom mot mig. Har haft en långsam dator-dag – lite abstinens har man ju efter fyra dagars icke-användande av datorn. Imorgon ska jag dock sätta igång med research inför uppsatsen. Ska skriva om det politiskt korrekta språket när det gäller ord som vit, svart, afroamerikan, etc. På torsdag ska jag träffa min handledare så då måste jag vara förberedd.

Nu ska jag kolla på Maria Wern och SOS Gute. Man är ju Gotlands-freak helt enkelt.

Berlin-weekend!

Idag ska jag och två f.d. kollegor, numera väninnor,  dra till Berlin och stanna till på söndag. Blir höstens (kanske även vinterns … snyft …) enda utlandsresa så jag ska verkligen ta vara på tillfället. Satt igår och gjorde transport- och sightseeingresearch. Jag har nämligen aldrig varit i Berlin, SKANDAL, så det blir att åka till Fernsehturm, Brandenburger Tor, Chechpoint Charlie, etc. etc. Får se hur mycket vi hinner med. En viktig del är ju strosandet, cafébesökandet och tjejsnacket som jag saknat så mycket!

Nu har jag duschat och målat naglarna och medan håret och naglarna torkar, och innan jag ska ut på stan och låna bok om Berlin, växla till mig euro och ladda rabattkortet, (oj, det blev långa bisatser!) så ska jag ägna mig åt kategorin personliga bloggar. Jag har tänkt en del på de olika kategorierna jag skrev om häromdagen, och kommit fram till att de personliga bloggarna nog ändå är roligast att läsa. Jag tänkte därför vara lite personlig, för er skull, och skriva om vad som snurrat runt i min skalle de senaste dagarna.

Först en sak som gjorde mig, personligen, väldigt upprörd: läste i tidningen i dag att det kommer att bli olagligt och belagt med långa fängelsestraff att bedriva biståndsarbete i Etiopien som är bekostat med pengar som kommer utomlands ifrån. Citat av generalsekreteraren för en sådan människorättsorganisation: ”Vi fortsätter att kämpa, men det är svårt att se hur vi kan komma vidare. Våra bankkonton är redan frysta, vi har haft husrannsakan i våra lokaler, medarbetare har gripits och styrelseledamöter dödats.” Snacka om att jobba i motvind. När kommer reaktionerna från omvärlden? Än så länge har inget lands regering fördömt Etiopien för sina odemokratiska åtgärder.

Tillbaka till mig: Har börjat lyssna på Harry Potter nu och måste erkänna: I like! Språket är vackert och flyter på, karaktärerna är roliga och ger mersmak, och jag gillar helt klart det fantastiska elementet i storyn. Fantasy och magi är perfekt att krydda en oglamorös vardag med. Under en period av mitt liv var jag inte bara Stina, Örkelljungatonåring, utan även Vilnion, svartsyster. Så jag vet hur det är att handskas med magiska prylar. 🙂 Anledningen till att jag inte läste Harry Potter när alla andra läste böckerna är just det. När ALLA gör något, då vaknar det trotsiga i mig och jag VÄGRAR. Vardagsrevolter är bra för hjärtat. Men nu gäller alltså Harry Potter. (Och Dennis Lehane i lurarna.)

Så, nu har allt som ska torka torkat och det är dags för mig att ta tag i dagens bestyr. (Det blev inte överdrivet mycket personligt, men det kommer, det kommer …)

Berlin, here I come …