Fråga: Det jag förlorat och vill ha tillbaka

Det första som kommer upp i huvudet när jag läser plinky prompt ”What I Lost and Want Back” är min kamera Canon 30D som försvann för drygt ett år sedan på ett tåg. Det låter kanske materialistiskt och naivt men tiden därefter kommer på min lista över de fem värsta katastroferna i mitt liv. Det var inte bara det att jag förlorade det dyraste, i pengar räknat, som jag ägde, utan även tron på mig själv som ägare till kameror, väskor, tja allt egentligen. På objektivet satt ett nyinköpt, fint och dyrt objektiv som jag hade stora planer för. Väskan hade jag fått av min bästa vän, och gud vet vad som fanns i fickorna som jag också förlorat. En gång kunde jag inte hitta mitt pass, letade i flera veckor, började fundera på att skaffa ett nytt, men hittade det till slut i kameraväskan.

Å andra sidan går allt materiellt att ersätta alternativt klara sig utan. Å andra sidan kunde jag, efter en månads gråt och förtvivlan, köpa en ny kamera och återigen börja leva genom linsen. Å andra sidan är min nya kamera bättre än den gamla, och jag är nu mycket bättre på att hålla i många saker samtidigt, särskilt på tåg.

Men det andra jag förlorade, den märkliga känslan av att jag inte längre förtjänar att äga … eller egentligen det vanskliga och flyktiga i ägandet … att allt vi äger får vi bara behålla under en begränsad tid … att våra ägodelar regelbundet byter ägare, respektive nöts ner och övergår till nästa tillvaro i ordningsföljden. Det är detta som är den riktiga förlusten. Men det är möjligt att min förlust inte är negativ.

Vi kan inte undgå att äga saker, om vi inte bestämmer oss för att leva ett annat slags liv och avsäga oss alla ägodelar. Det är inte dit jag vill komma. Men våra ägodelar bör vara de rätta ägodelarna, det vill säga sådana vi verkligen vill ha och inte vill klara oss utan. Vi måste dock acceptera att de inte kommer att finnas kvar i vår ägo för evigt. Ingenting kan däremot hindra oss från att utnyttja dem till fullo och glädjas åt dem på rätt sätt, det vill säga så som vi finner mening i dem. Det finns ingen chans i världen att man kan utnyttja hur många ägodelar som helst och rätteligen glädjas åt dem samtidigt. Det finns alltså alltid en risk att man inte hinner glädjas tillräckligt åt sina ägodelar om man har för många.

Lev ditt liv som om det inte finns en morgondag. Gläd dig åt dina saker och ting som om de inte finns kvar imorgon. Gör dig av med de saker som du inte använder och som inte ger dig glädje. Du behöver fokusera på de viktiga materiella tillgångarna i ditt liv för att du inte ska känna ånger när de till slut försvinner.

Annonser

Äntligen kan vi vara stolta över Sverige i Eurovision Song Contest

Just nu (kl 20:45): Dokumentär om Malena Ernman på TV. Snart semifinal i Eurovision. Om hon inte går vidare så bojkottar jag årets tävling. Jag lovar. Hon är fantastiskt duktig.

Sång är för mig lika viktigt som mat och sömn, och därför blir jag förbannad när tradiga och halvbra artister går vidare i musiktävlingar. Särskilt om det är en meningslös låt. I en genre jag inte har något till övers för. Rent subjektiva fördömelser alltså.

Imorgon imorgon ska jag hämta mitt nya objektiv på posten! Canon 50 mm 1.8. Jag har även slängt ut några krokar på en Canon 40D. Längtar!!!

Jag är en komplett människa

Innan idag var jag en halv människa som halkade runt här på jorden i något slags oproduktivt limbo. Som om detta inte var illa nog, så var jag dessutom helt omedveten om min status och gick trallande omkring, helt tillfreds med min situation.

Nu. Däremot. Nu är jag hel. Denna är numera mig, eller jag menar min:

canon-eos-30d

Objektivet tillhör min analoga systemkamera, men det får duga ett tag framöver.

Jag kunde inte låta bli att ta några bilder, utan att ens ha tittat på manualen och knappt gjort några inställningar. Men en bild blev ganska okej i alla fall. Här är isbanan och julgranen på Stortorget i Malmö:

isbanan-stortorget

Och så såg jag Timbuktu på Gustaf Adolfs torg, inuti lådan där de svälter och sänder radio för att dra in pengar till flyktingar. Han blev tyvärr lite suddig, men det är inte hans fel, stackarn. Det är inte han som svälter. This one’s for you Linda! 😉

timbuktu

Nu ska jag ÄNTLIGEN sätta mig med manualen och lära mig allt som finns att veta om min nya leksak. Lycka!!

En sak till: jag har blivit utmanad av Kristina, och eftersom det är en ”payback-utmaning” så nöjer jag mig med att länka till mina gamla svar. =)

Tävling igen! Allt för min kamera! :)

tusenlapp_226708371

Jag är med och tävlar om 1000kr i kontanter hos
En Andra Chans.

Det hade verkligen passat min plånbok bra just nu!

Har tittat runt på olika kameror idag (har skrivit uppsats också, faktiskt) och just nu står det och väger mellan Canon EOS 1000, 400 och 450… Svårt! Funderar på att köpa kamera och objektiv begagnat. Sen när jag blir grym på foto kommer jag ändå att byta upp mig! 🙂

Vad tycker ni?

Önskningar och hopp av liten katt

Alltså hopp efter favoritleksak minst 1 meter upp i luften av kissemissen Tesla som aldrig upphör att vare sig förvåna eller väcka mig mitt i natten. Leksugen. Alltid. Klockan kan vara tre på natten, men Tesla vill leka nununu. Vilket leder till att jag vaknar, irriteras och gömmer favoritleksaken. Varpå Tesla letar o letar o letar och till slut somnar av ren utmattning (antar jag). Här är Teslas favoritleksak. Tygräkan som hon fått av farmor i Jämtland.

tygrakan

Du ser väl att det är en tygräka? Många gånger tvättad i vattenskålen och torkad av tålmodig matte på elementet. Vissa räkben saknas, men lite spill får man räkna med när man blir DÖDAD flera gånger om dagen av en jaktsugen kisse.

Nåväl, det var ju inte detta jag tänkte skriva om. Jag tänkte faktiskt skriva om min oinspiration som infunnit sig idag gällande uppsatsskrivandet, och istället den inspiration jag fick till att göra grundliga undersökningar av vilken digital systemkamera som ska bli minminmin. Vilken kamera passar mig bäst? Jag drömmer mig bort i bloggar som Mettes och Emelies och Karins och jämför modeller i evighet på Canon och Prisjakt. Men hur är det nu, kan en Canon-tjej bli en Nikon-tjej? Eller är man Canon-tjej tills man blir Canon-tant and beyond? Någon som vet?

Har önskat mig en kamera på Halebops hemsida iaf. Nu återstår bara att vänta tills julafton när de kommer att skicka hem den till mig.

Visst ja! Nu kom förvirrade jag äntligen på varför jag satte mig att skriva! Jag har i dag överskridit 2000-gränsen på bloggen! Grattis till mig! Och som en present till er får ni denna bild på katterna som ska ut och resa, en aningens nöjdare än den andra.

kattresenarer