Tillsammans med mina vänner i fotocirkeln var jag i Sofiero, Helsingborg, för några veckor sedan. Härlig vårdag med humlor och lamm och utslagna bokar och, inte minst, de berömda narcisserna. Ja, dessa vårens doftande budbärare ÄR berömda. Det kunde man läsa i broschyren.
… för min negligence. Det är mycket på gång, mycket med livet, mycket i huvudet, men inget som vill komma ner på pränt. Inte ens digital pränt. Virtuell gåspenna i alla ära, men snabbheten och enkelheten att nå ut i världen gör inte gåspennan enklare att lyfta.
Nyheter har jag ändock. Jag har en tuff mobil, roligt jobb, spännande språkgranskningsuppdrag och leksugna katter. Okej, det sista var ingen nyhet, men katterna behöver ändå påminna mig om alla de lekmöjligheter som kan uppstå, natt som dag.
I morgon kväll ska jag och bästa vännen gå på bio: Män som hatar kvinnor. Yey!
Och nästa vecka sätter jag och vännerna igång projektet Fotocirkeln, vilket ska bli hejdundrandes. Vi ska sitta på Sensus och utbyta fotokunskaper, i sann vuxenskola/studiecirkel-anda.
Vid det laget har jag även fått hem mitt NYA OBJEKTIV! Canon, 85 mm, f1.8 etc. etc. Lite tokigt att köpa objektiv när det inte finns pengar i plånkan, men hallå, de kommer ju snart. Jag har åtminstone ett jobb nuförtiden, så min ursäkt och argumentering håller. Jag ska posta en bild på underverket så snart jag får hem det. Längtar! Köpte det av underbara Mette som jag hoppas jag får tillfälle att träffa någon gång i framtiden.
Sedär, det blev några ord ändå. Får nog printa ut skrivtipsen som jag bloggat om tidigare och sätta upp på väggen så att jag inte glömmer detta till nästa gång: skriv, skriv, skriv, vare sig du vill eller inte vill, orkar eller inte orkar, kan eller inte kan.
Här får ni Norris tassar och lurviga mage:
Med dessa ord i denna formulering har någon kommit in på min blogg två gånger. Hur har det gått till och vem är det som googlar på sådana fina formuleringar? Men faktum är att jag känner mig extra inspirerad den är veckan. Kanske är det Obamafebern som inte lagt sig än. I så fall är det i kombination med ekonomisk lättnad – jag tror att min ekonomi äntligen har ordnat sig den här terminen, eftersom upptäckte att jag hade 19 veckor kvar att ta ut på CSN. Så nu kan jag andas med magen igen.
Och idag blev hela familjen glad för vad fick vi inte på posten om inte en helt ny och fin tygräka! Kisarnas farmor gjorde verkligen Teslas dag och så här glad har vi inte sett henne på länge. Här pustar hon ut lite med räkan efter ett intensivt lekpass.
Och nu ser jag att hon är igång igen. Lyckan är en katt!
Inspirationen har även gett upphov till den fantastiska idén att starta en fotocirkel tillsammans med några vänner, bland annat Eva och Liolej! Alla kommer att vara på olika nivåer, men jag tror helt och fullt på att alla kommer att få ut något av det. Troligtvis blir jag cirkelledare och det ska bli en rolig utmaning att leda ett projekt som detta.
Om jag nu får sinnesro ekonomiskt ska jag verkligen utnyttja tiden till fullo med följande:
1. skriva uppsats;
2. lära mig allt och ännu mycket mer om foto;
3. sätta igång släktforskningen igen som tyvärr lämnats att slumra ostört ett tag.
Lite på grund av diskussionen på Annikas blogg vill jag utveckla mitt fotograferande och inte stanna vid att vara ”nöjd” med mina bilder. Att vara fotograf är ett av mina mål, men det är en lång väg kvar att gå. Ett exempel på detta är nedan bild, som togs med alltför högt ISO och har blänk i glaset framför näsorna. Men braiga Photoshop fixade nästan hela biffen (inte blänket).
s t i n a b l o o m 