Sommarsemestern är över

Det har varit ett långt sommaruppehåll här på bloggen. Jag har varit ute och rest, njutit av det mestadels fina vädret och knappt haft tillgång till internet. Det har varit en självpåtagen semester, kanske även bröllopsresa, om man nu kan ha semester när man inte har jobb.

Det är klart att man kan. Jag har faktiskt fått tacka nej till några översättningsjobb för att jag befunnit mig på gotlandsfärjan, på camping, i husbil, på stormande Fårö, på vinande gokart-bana, på fjällvandring i Norge och Härjedalen, på road-trip i Guldbrandsdalen, djupt nere i norska Kongsbergs silvergrotta och på kattpensionat. Tackar man nej till jobb så befinner man sig på semester, punkt slut.

Men nu är det åter tillbaka till verkligheten. Första uppgiften: skriva färdigt uppsatsen. Jag ska formulera meningar som:

Den vertikala intertextualiteten är stark i och med att källtexten följer de genrekonventioner som gäller för läroböcker.

Andra uppgiften: köpa nya kläder till nya jobbet (börjar på Ipendo siste augusti). Nästan lika svårt som första uppgiften med tanke på min ovilja att gå i klädaffärer.

Tredje uppgiften: köpa dyrt översättningsprogram, Trados alltså. Blä.

Fjärde uppgiften: sätta igång marknadsföringen av mitt företag som kommer att följa instruktionerna i en e-bok jag läst: Konsten att inte jaga kunder. Recension kommer imorgon.

Femte uppgiften: fixa med semester- och bröllopsbilderna. Gigantisk uppgift!

Jag kan hålla på i evighet, men det får räcka så här. Plus några bilder.

Fler bilder: Gotland 2010: Flickr

Annonser

Hemma igen

Efter en långhelg i Båstad hos mamma o pappa. Vi har firat livet i allmänhet och tre födelsedagar i synnerhet. Katterna har fått leka och jag har ägnat mig åt släktforskning i princip 100 %. Igår var en regndag så jag satt och lekte deckare hela dagen. Till slut lyckades jag till och med övertyga pappa om släktforskandets förträfflighet! =) Vi hittade både den ena och den andra. På min pappas sida finns en hel del tragiska människoöden, men även många karismatiska personer. Återkommer om dessa.

I måndags var det däremot soligt, men KALLT i de småländska skogarna… Även den här dagen ägnades fullständigt åt släktforskning, fast på fältet så att säga. Vi åkte till Ekhult utanför Markaryd och hälsade på Gunnel, min morfars kusin, som hade mycket att berätta. 347 bilder och ung 4 timmar inspelat samtal (vi var där från morgon till kväll, men jag missade att spara det jag spelade in på förmiddagen… snyft). Vi pratade om de gamla släktingarna, bläddrade i gamla album och jämförde datum och namn. Jag hittade många fynd – älskar gamla fotoalbum!

Min morfars farmor Augusta (f. 1853) med Gunnel i Famnen (f. 1935). Till höger min morfar William (f. 1926). Ser ni den gemensamma nämnaren mellan Augusta och morfar? =)

1936-ung-augusta-och-gunnel 1927-ung-william

Till skillnad från pappas sida – med skräddarmästare, kaptener, skeppare, sjömän, hamnarbetare, guldletare, äventyrare – finns det på min mammas sida bönder. Punkt slut. En bankkamrer har vi hittat, men han åkte dit för förfalskning och fick tjäna 3 års straffarbete i Malmös centralfängelse (var kan detta ha legat på 1890-talet?). Bönder bönder bänder. Samt några specerihandlare. Torpen och stugorna de hade var små. Vi besökte ett ställe som nu är skogsbevuxet – Holmen, utanför (tillhörande) Ekhult. Där det förr (vi pratar decennierna kring förra sekelskiftet) var torp, ladugård, åkrar, vältrafikerad väg till de 8 pensionaten i Axhult, finns nu bara skog. Uppallrade stenar som bildar murar visar fortfarande var den tidens åkrar bredde ut sig, och vad som ser ut som jordhögar markerar var byggnaderna stått.

Vår guide Gunnel samt jordhög + mur:

gunnel-holmen holmen

Varför kan jag inte få ägna mig åt detta på heltid?? Ta examen o sånt… Jag vill leta rötter! (bildligt talat trots min kärlek till skogen.)

Ich bin eine Berlinerin

Eller åtminstone lite grann. Måste säga att vissa cafébesök kunde varat i flera månader istället för bara några timmar i denna innehållsrika stad. Särskilt vid caféet på Oranienstrasse, det australiensiska – där kunde jag lätt blivit stammis. Frukost, middag, aftonmål. Eller i alla fall en cappuccino varje dag på Einstein vid Savignyplatz. Berlins bästa kaffe? Jag är böjd att hålla med. Skummet var inte perfekt, trotzdem fick jag en perfekt kaffeupplevelse. Eller så blir jag stammis på våffel- och glassfiket och utan betänkligheter fyller ut formerna. Lite glass varje dag kan ju knappast skada. Och nu har jag inte ens kommit in på Riojan och tryffelpastan. Ack ack, life is good.

Såna här ställen uppmuntrar till det rikare livet. Här kan man sitta o läsa tidningen, glo på folk som strosar förbi, och hitta på olika människoöden. Något av det roligaste som finns. Undrar hur det gick för paret med de svarta ringarna, om han lyckades fånga hennes flackande uppmärksamhet. Om inte, kommer de att fortsätta söka efter den stora Kärleken eller kommer någon att drabbas av fatal depression? Och de skräddarsydda herrarna med trendriktiga glasögon och sportbilen – kommer de att slippa utstå homofobin som finns överallt? Jag blir rentav orolig för alla dessa människor vi lärt känna på ett högst indirekt sätt!

Jaadå, vi såg massa sevärdheter också. Har lagt upp ett album på Facebook. För de som inte har en profil där, klicka här för att kolla på bilderna. Här är ett smakprov på höst- och Berlinbild:

Men nu är semestern slut och vi är tillbaka i verkligheten. För mina kära medresenärer kom verkligheten nog mot dem lite brutalare än den kom mot mig. Har haft en långsam dator-dag – lite abstinens har man ju efter fyra dagars icke-användande av datorn. Imorgon ska jag dock sätta igång med research inför uppsatsen. Ska skriva om det politiskt korrekta språket när det gäller ord som vit, svart, afroamerikan, etc. På torsdag ska jag träffa min handledare så då måste jag vara förberedd.

Nu ska jag kolla på Maria Wern och SOS Gute. Man är ju Gotlands-freak helt enkelt.