African American och Politisk Korrekthet

Så var det dags igen. Att ta tag i examensarbetet igen. Jag har verkligen inte mycket  kvar på min filosofie magisterexamen så nu måste det bli gjort. Typ 4 år för sent…

Men att definiera politisk korrekthet och sedan analysera översättningsmotsvarigheter till ”African American”, ”Caucasian race”, ”people of color”, etc., är inte så lätt. Politisk korrekthet  är ett extremt flyktigt begrepp som tolkas olika beroende på vem man frågar. Och när man frågar, eftersom det politiskt korrekta ändrar sig efter vindens riktning.

Förra gången jag ”tog tag” i examensarbetet hade jag en undersökning här på bloggen. Jag frågade vad ni läsare tyckte att vi borde kalla Barack Obama: afroamerikan, afrikanskamerikan, svart, vit etc. etc. Det var svårt att få något ut av den undersökningen eftersom många inte tyckte att man skulle kalla honom något annat än en ”människa” i princip. Detta visar tydligt hur svårt det är att sätta en etikett på människor, av politiskt korrekta skäl, av humanistiska och individualistiska skäl, av andra kanske outgrundliga skäl.

I en perfekt värld skulle alla vara lika, alla vara människor, utan att dela upp oss efter hudfärg och landstillhörighet. Tyvärr lever vi inte i en perfekt värld, inte ens den bästa av världar, så det kommer alltid att finnas behov av att kategorisera människor, och för enfaldighetens skull generalisera över dessa kategorier.

Själv har jag inget val. Jag är tvungen att hitta en översättning till:

…. in the romantic comedy You’ve Got Mail, Joe (Tom Hanks) interacts with Kevin, an African American co-worker (David Chapelle). The presence of a token African American character allegedly negates any potential accusation of Hollywood racism, but his presence may also make viewers aware of racial difference – that Joe is white because he is not black. Some of Kevin’s lines also point out Joe’s whiteness. Up until that point, however, viewers have not been encouraged to see anything racial about Joe. (mina fetmarkeringar av ”problemord”)

och

… the concept of whiteness (the characteristics that identify an individual or a group as belong (sic!) to the Caucasian race) is not as stable as is commonly supposed.

Jag återkommer med statusuppdateringar…

Citat från American Film – Representing Race, Class, Gender, and Sexuality at the Movies, av Harry M Banhoff & Sean Griffin, 2004.

Annonser

Fotokritik och översättning

Ett gäng av mina favoritfotobloggare har tillsammans startat ett nytt bloggkoncept: fotokritik.blogg.se. En fantastiskt bra idé, och mycket generöst. Jag var naturligtvis inte sen med att skicka in en bild som jag skulle vilja ha feedback på. Jag valde den med spindelnätet i motljus. Visserligen tycker jag den är fin, men den skulle säkert kunna göras ännu finare. Ni som fotar – skicka in en bild för kritik! Än så länge är det nog inte så många som upptäckt den än, men snart kommer de garanterat bli överösta med bilder! 🙂

Igår fick jag mitt första översättningsjobb på ett tag – yey! Blev väldigt glad, men samtidigt lite nervös. Det är med stor prestationsångest jag tar tag i en översättningsuppgift. Översättning handlar så mycket om erfarenhet och skärpt intellekt att jag blir orolig för att jag brister på båda punkterna. När jag såg texten blev jag emellertid lugn. Det handlar om Terms and Conditions, vilket ofta är lätt som en plätt (nästan) att översätta. De formuleras nämligen oftast likadant.

Men jag önskar ändå att jag var lika avslappnad som Tesla här:

lisens-soppor

Det är mycket nu …

Ja det är det verkligen. Det ska skrivas uppsats, det ska anordnas hemliga projekt (hihi), det ska matas och lekas med katter, det ska fikas och middagas med vänner, det ska läsas Fyrväktaren av Jeanette Winterson, det ska tittas på Dexter, Heroes och Prison Break, det ska släktforskas, det ska göras provöversättningar, det ska göras research på ALLT MÖJLIGT. till exempel.

Och så har jag en blogg som ska underhållas (enbart roligt dock), Facebook, Twitter, och så ska jag hålla mig á jour med världen, andra bloggare och takläggarna utanför fönstret (helt plötsligt har vi full insyn i lägenheten…).

Men det är faktiskt inte synd om mig, om det nu var någon som trodde det. Det kan omöjligt vara synd om någon som har väckarklockan inställd på 9. Inte heller är det synd om någon vars katt svarar på tilltal.

Skulle jag skriva om något vettigt också? Javisstja, politisk korrekthet.

Politisk korrekthet är när du sätter orden i halsen för att du febrilt och desperat, och ibland fåfängt, famlar efter de magiska ord som kommer att avslöja dig som den överintellektuella, MEDVETNA, tölp du faktiskt är. (Ironiskt va?) Att vara omedveten är att gå sin egen väg (tack Marianne Ahrne) – kanske till och med bana väg för framtiden. Vad får man lov att säga och vad bör man säga ändå? Ord är magiska, ord kan bygga upp en människa till den hon faktiskt är, eller förgöra henne till den andra tycker att hon borde vara.

Nu satte Norris stopp för mina tankar. Hon vände sig i sömnen en gång för mycket uppe på toppen av klöspelaren och ramlade ner på andra våningen. Sånger, nej snarare gäspningar, från andra våningen. Se här så trött hon är (och var igår) (se även hur roligt Tesla tycker det är med bag in box):

Det nya påhittet med bibba som verbet som innebär att man dricker lådvin tycker jag är heldumt. Bibba är redan ett ord. Visserligen är det alltid bättre att vara språkekonomisk, men man kan väl ändå kosta på sig att säga ”dricka lådvin”. Har vi så bråttom att vi måste dra in på orden också? Inte är väl vår tid lika kostsam som USIL?? (Jag brukar inte snacka politik, men jag måste sätta ner foten: sluta dra ner på vår sjukvård!!!)

Btw, har upptäckt att man kan göra omröstningar här. Därför tänkte jag kolla med er vilka nyord ni tror kommer att överleva i denna oh så språkekonomiska värld. Se poll till höger. (Nyorden hittade på webbsajterna Språkrådet och Språktidningen.) Enjoy!

Att översätta är omöjligt och nödvändigt

… som jag läste i Språktidningen häromdagen. Det kan nog alla som någonsin har översatt något skriva under på. En annan universell sanning är att korrekturläsning också är nödvändigt, men inte lika omöjligt. Om man nu inte ska korrekturläsa ett datorspel (för barn) och inte lyckas hitta nyckeln för att komma upp till nästa nivå …! Här hoppar man, skjuter med laser, hukar för andras laser, letar liv, förlorar liv på vassa taggar,  etc. etc.  Och allt man tänker är: jag får 100 kr för detta. Allt slit. Till saken hör att jag har uselt tålamod för såna spel, sitter o blir skitsur över ett spel som en femåring kommer att varva efter en halv dag. Kanske. Jag har egentligen ingen aning om vad en femåring klarar av, eller ens vilken åldersgrupp spelet riktar sig till. Det var i alla fall lätt att förstå hur spelet fungerade, vilket var viktigt. Inga stavfel. Däremot stod det att hjälten sköt med ELD när det efter enkel research framkom att han skjuter med LASER. Faktiskt.

Mycket lättare (fast guuud vad tråkigt) var katt-tetris-spelet. Det varvade jag flera gånger. Tetrisbitarna rörde sig så långsamt att jag hann placera dem nästan direkt när de dök upp på skärmen. Man fick nämligen en tjuvkik på hur nästa bit skulle se ut hela tiden. Visserligen inga stavfel, men några mycket märkliga formuleringar. Mycket mer tillfredsställande spel.

I övrigt har dagen varit effektiv för en gångs skull. Inget uppsatsskrivande än visserligen (jag vet jag vet), men jag fick min morgonpromenad 5835 steg (sista kapitlet på Livets skafferi… snyft snyft, jag saknar redan Mma Ramotswe och hennes visdomsord – hur kan en man ha en sådan ljuvlig känsla för hur den traditionellt byggda detektivdamen beter sig??), har städat halva lägenheten, tvättat hela tvätten, lagat mat o lekt med Tesla, och nu, äntligen, tagit mig tid till min blogg.

So long!