Jag kan inte hjälpa det. Jag ryser av lycka för att Barack Hussein Obama nu svurit eden och är the President of the United States of America. Wow. Jag infriade alla de vanliga attributen hos anhängare, fans, idoldyrkare: jag hade fjärilar i magen, jag skrattade, klappade i händerna, sjöng med i Star Spangled Banner (nynnade, är för högt för mig…), ropade TJOHO ett antal gånger, samt fotade TV:n.
Jag VET att han inte är världens frälsare. Jag VET att han inte kan ställa allt till rätta (nu direkt). Jag VET också att han bara är en människa och att han snärjt mig kring sitt lillfinger bara genom retorik (och den där fantastiska rösten!). Hallelujah.
MEN. Jag är lycklig som ett fån ändå. OCH. Jag är övertygad om att jag inte är ensam om att känna hopp inför framtiden tack vare denna man. Ord kan förändra, en människa kan förändra, tillförsikt kan förändra. Så sant som det var sagt.
Här kommer en bonusbild. Ser inte George W lite rädd ut?
s t i n a b l o o m 