Solnedgång – jag saknar dig redan

Evigheters ögonblick

Februari 2008 enl stina

Merparten av min vakna tid under februari månad tillbringades på mitt dåvarande jobb, advokatfirman. Samma sak var det naturligtvis i januari. Känns som en hel livstid sedan nu, det var därför jag glömde det. På jobbet var det stressigt varje dag. Ständig oro för att göra misstag som kunde kosta ett företag sitt varumärke, eller åtminstone lots of money. Immaterialrätt = exakt abstrakthet. Men mina kollegor: dem saknar jag!

Årets mest udda hus besöktes denna månad. Här bor min vän A med sin lilla familj. Huset ligger i en ekologisk by och är inte bara speciellt på utsidan, utan även på insidan. Återvinnet material, inga väggar, vid det tillfället inte drickbart vatten i kranen, samt mulltoa.

Något annat som gjordes denna månad var att beskåda Lunds hustak.

Jag och Tesla tittar på solnedgången.

I slutet av månaden var jag på den första av årets två disputationsfester. Känns tryggt att ha så smarta vänner. Och inom så olika områden som teknisk fysik och teoretisk filosofi. Stabilt.

Köpte mitt livs dyraste skor några dagar innan. Ändå fick jag dem för halva priset. Italienskt skinn. På väg till festen fick möjlighet att gå in dem ordentligt eftersom det regnade och eftersom busslinjerna i Malmö suger.

Jag letade efter regnbågen…

och där var den! Min isolering har redan gett frukt.

Visst är det fantastiskt vad som utspelar sig ovanför oss? Jag tackar min lyckliga stjärna att vi bor ovanför alla Lunds hustak (bortsett från Domkyrkan) och har oinskränkt insyn och ibland insikt i himlens förehavanden. Ibland känns det som att något högst privat utspelar sig mitt framför våra okunniga ögon – ett maktspel mellan solen molnen vinden drakarna trollsländorna. Vi förstår inte men erbjuds nådigt möjligheten att förstå. Men vem säger vad som är rätt? Ingen. Kan. Bara jag.

Fördel Lund

Kände att Fridas ”Fördel Korsika” krävde en rättmätig utmanare. 😉