En mjukstart

Vi körde en liten mjukstart inatt som gick ut på att Emmy så mycket som möjligt inte skulle ammas till sömns och att hon skulle få sova lite själv. Så att hon inte vaknar när hon rör sig i sömnen. Vi har också introducerat en liten lässtund i sängen med pappa innan läggdags.

Läggningsrutinen är således: ny blöja, pyjamas, borsta tänderna, lässtund, amma, vaggvisa, sova. Vi samsover fortfarande men jag försöker sova så långt ifrån henne våra sängar tillåter. Med andra ord så ligger jag till hälften i Emmys säng, en sidosäng till vår säng.

Det gick ganska bra. Längsta sovpasset var tre-fyra timmar. Inte dåligt! Men om man bortser från lässtunden så är allt vi gjorde inatt egentligen inget nytt. Alltså måste vi ganska snart (ikväll?) gå vidare från mjukstart till hardcore-sleep-method … Gulp!

Nu gäller det

Om jag inte hade varit så trött hade jag hunnit uppdatera bloggen med ett inlägg med rubriken Lugnet före stormen. I slutet av Somna utan gråt finns det några förslag för desperata läsare att ta till när inget funkar. Jag tänkte satsa på en av dem innan vi ens börjat: lägg ner allt annat än att försöka få så mycket sömn som möjligt.

Förra veckan var vi på Teneriffa och fick en riktig energikick tillsammans med hela tjocka släkten. Fyra nätter av sju sov vi jämförelsevis jättebra, med bara tre nattamningar.

Men nu är sömnsmekmånaden över. Efter en rekorddålig natt känner jag att vi nått gränsen för vad vi klarar så inatt gäller det.

Mitt hjärta blöder men när man blir helt knäckt av att Emmys nya skor inte går på och hatar snön för att det inte finns någon ork att leka med Emmy i snön … Ja, då finns det liksom inga alternativ.

Det är inte lätt att vara efterklok

”Du skulle inte låtit henne sova i din famn varje dag.” ”Du stör hennes sömn om ni sover bredvid varandra.”

Visst, om ”om” inte hade varit och så vidare. Vi har skämt bort Emmy med kärlek och närhet. Varför skulle det vara så fel? Det kanske inte verkar så, men det finns faktiskt en tanke bakom. Med närhet vill vi göra Emmy trygg, självständig och alltid säker på att hon är villkorslöst älskad.

Men så kommer man till sömnbristens gräns. En vacker dag står man där och önskar att man gjort som ”alla andra” istället. Alla andras ungar dricker väl välling, faller i paltkoma och sover sen hela natten i egen säng i eget rum.

Tills man kommer på att ”alla andra” inte finns, och att alla familjer har sina egna problem, kanske till och med laster och ovanor.

Därför gäller det att sluta titta i både backspeglar och sidospeglar och istället blänga rakt fram. Det finns en lösning för oss, här nu och i framtiden. Hur sömnig och dimmig blicken än råkar vara.

I efterklokhetens namn, saker att tänka på för eventuella småsyskon:
1. Någotsånär stabila sömn- och mattider så tidigt det går
2. Inte låta hen somna vid bröstet (varje gång)
3. Eventuellt låta hen sova i sin säng, på dagarna ja, på nätterna ofta
4. Etablera en vaggvisa tidigt, samt nyckelord som signalerar sömn
5. Skaffa bredare säng, till oss alltså

Något sådant i alla fall …

En acceptabel sömnsituation

Jag läser vidare i Somna utan gråt …

Innan vi väljer vilka lösningar som passar oss och ska ingå i den stora Sömnplanen ska man lära sig mer om sömn, föra sömnlogg ett dygn för att veta hur barnet faktiskt sover, samt bestämma sig för ett realistiskt mål med planen. Vad är en acceptabel sömnsituation för oss?

Detta är viktigt eftersom det kanske inte alltid är sova-hela-natten-i-eget-rum som är idealet för alla familjer. Vår lilla tok har inte ens ett eget rum, och hon börjar dessutom bli för stor för den fina spjälsängen hon väldigt sällan sover i.

På dagen kan vi visst lägga henne i sin säng, men att hålla på och flytta henne upp och ner i sängen nattetid, om vi nu ska fortsätta med nattamningen, vet jag inte om vi vill.

I första hand vill jag bara att hon ska få sova hela natten utan att vakna varje timme för att amma. En eller två amningar per natt skulle vara helt okej för mig. (Faktum är att detta är det normala för barn i hennes ålder.) Då kan vi fortsätta med samsovningen ett tag till.

Och när det väl lyckats kan det vara dags att börja lägga henne i egen säng, i förhoppningsvis både en ny säng och en ny lägenhet där en sådan större säng faktiskt får plats.

Somna utan gråt i korthet

I inledningen av boken skriver Pantley:

Somna utan gråt … är en plan i tio steg som lär barn att sova hela natten. Det är ingen hårdhänt och otrevlig metod och du behöver inte låta barnet gråta sig till sömns, inte ens en minut.

Boken är väldigt enkelt skriven, så att till och med en förälder helt förbi av trötthet orkar läsa den. Tack och lov för det …

Efter att vi fick rådet från BVC att sluta med nattamningen testade vi faktiskt en slags skrikmetod. I en hel timme höll vi ut – Emmys pappa vaknade fram och tillbaka med en liten skrikande, svettig, olycklig plupp i famnen. Sen klarade vi inte mer. Jag la min stackars älskling till bröstet, som helt utmattad somnade direkt.

I motsats till Anna Wahlgren uppmuntrar Pantley mig som förälder att fortsätta att lita på min egen intuition genom att poängtera att jag bara ska använda de delar av lösningen som passar mig. Följande citat gör mig ironiskt nog tårögd:

Målet är att både du och barnet ska sova hela natten utan att någon av er behöver gråta.

Att vakna varje timme är inte bra för vare sig Emmy eller någon annan, men jag vägrar lösa problemet genom att låta henne skrika. Inte ens en minut.