Förlåt bloggen!

… för min negligence. Det är mycket på gång, mycket med livet, mycket i huvudet, men inget som vill komma ner på pränt. Inte ens digital pränt. Virtuell gåspenna i alla ära, men snabbheten och enkelheten att nå ut i världen gör inte gåspennan enklare att lyfta.

Nyheter har jag ändock. Jag har en tuff mobil, roligt jobb, spännande språkgranskningsuppdrag och leksugna katter. Okej, det sista var ingen nyhet, men katterna behöver ändå påminna mig om alla de lekmöjligheter som kan uppstå, natt som dag.

I morgon kväll ska jag och bästa vännen gå på bio: Män som hatar kvinnor. Yey!

Och nästa vecka sätter jag och vännerna igång projektet Fotocirkeln, vilket ska bli hejdundrandes. Vi ska sitta på Sensus och utbyta fotokunskaper, i sann vuxenskola/studiecirkel-anda.

Vid det laget har jag även fått hem mitt NYA OBJEKTIV! Canon, 85 mm, f1.8 etc. etc. Lite tokigt att köpa objektiv när det inte finns pengar i plånkan, men hallå, de kommer ju snart. Jag har åtminstone ett jobb nuförtiden, så min ursäkt och argumentering håller. Jag ska posta en bild på underverket så snart jag får hem det. Längtar! Köpte det av underbara Mette som jag hoppas jag får tillfälle att träffa någon gång i framtiden.

Sedär, det blev några ord ändå. Får nog printa ut skrivtipsen som jag bloggat om tidigare och sätta upp på väggen så att jag inte glömmer detta till nästa gång: skriv, skriv, skriv, vare sig du vill eller inte vill, orkar eller inte orkar, kan eller inte kan.

Här får ni Norris tassar och lurviga mage:

Svenska deckare får en ny chans

Efter att ha läst färdigt Stieg Larssons sista bok, samt lyssnat mig igenom Livets skafferi, kände jag att nästa naturliga steg var att hitta en ny hörbok som kan ersätta dessa två tomrum i mitt liv. Eftersom jag gillar Stieg Larsson, Agatha Christie och Dorothy L. Sayers och gärna vill ha något fängslande, något som funkar även under en regnig promenad, bestämde jag mig för att ge deckargenren en ny chans. Snabba cash av Lapidus borde vara perfekt. Sägs vara bra, spännande och nyskapande inom sin genre.

BS säger jag bara. Klyschig, ”tuff och cool” på det otuffa sättet, full av cyniska, svärande och ocharmiga karaktärer som har haft det svårt i livet. BORING säger jag bara. Blev uttråkad efter ett kapitel. Mer än så tänker jag inte slänga bort av mitt liv. Nästa nyprojekt blir Harry Potter. LÅGA FÖRVÄNTNINGAR säger jag bara.

Malmö vs Lund

En trevlig kväll med kusiner + bror + respektive + burgundisk gryta. Vinet, cosmopolitan och chipsen var också trevliga. Kladdkakan blev god men lite ”svampig” trots utlovad kladdighet. Jag höll på att vinna i Rappakalja, men spelet blev kapat och slutresultatet blev annat än planerat (som planen var från min sida i alla fall). Katterna spelade prisade biroller, förutom Norris som landade i grytbitarna. Så går det när man har ouppfostrade katter…

Och till slut den ständiga frågeställningen: fortsätta kvällen i Malmö? Klart att Malmö är det enda alternativet om man vill gå ut. Lund har inga ställen värt namnet om man inte är student/studentikos (är student, bland annat, men knappast studentikos längre – och då menar jag inte bara i definitionen spexig). Och ikväll om någon kväll kommer det att vara fett ös i Malmö, regnbågsfest som det är.  Men jag är trött nuförtiden kl 12. Klagar på kollektivtrafiken och linserna och köer till allt möjligt. Säkert tar de dyrt inträde också. Och så måste jag ta med ombyte och sova över hos brossan. Kanske håller på att bli närmre äldre än yngre? Jo, det verkar så. 28 år är närmre äldre än yngre. Fast jag är yngre än många. Mer ovuxen än de flesta i min ålder. Mindre åldersförutsägbar inbillar jag mig.

Börjar komma till slutet på Luftslottet som sprängdes nu. SPÄNNANDE. En annan spännande sak är hur det ska gå för Frida. Har säkert inte lika många fjärilar som hon har, men jodå, här flaxas det också! Som jag kommer att skryta om det skulle gå som jag tycker att det borde! 😉

För att återgå till Malmö vs Lund-frågan: Att bo i Malmö skulle vara som att förflyttas till barndomen när alla ens kompisar bodde på samma gata. ALLA (förutom ett fåtal, även om det är folk som enligt mig är helt klart VIP) bor i/flyttar till Malmö. Det ses som ett steg framåt i utvecklingen. För mig skulle det vara ett steg bakåt. Bott där, funnits där, tröttnade. (Detta var under en ganska labil fas i livet bör tilläggas.) Fast det hade varit kul att förflyttas till barndomen ett tag. Gå till bästisen några hus bort o fråga om hon vill leka. Så kanske någon föreslår dunkgömme och helt plötsligt är 20 ungar ute o gömmer sig o klättrar i träden. Skulle vara kul o köra dunkgömme i Folkets park någon gång. Vad sägs? 🙂

Prokrastinera mera

Läste igenom mitt mycket morgonpigga inlägg och insåg hur morbid jag tydligen är. Lyckligtvis blir det ingen fjärde bok av Stieg Larsson, skrev jag. Naturligtvis är jag inte glad över det! Får skylla på att det var tidigt på morgonen och jag var förvirrad. Jag skulle verkligen vilja att han levde så att han kunde gifta sig med sin flickvän och alla slapp bekymra sig över det berömda arvet. Dessutom önskar jag, återigen helt egoistiskt, att Stieg Larsson levde så han kunde skriva böcker till mig o alla andra i alla evighet.

Nu är det lunch för resten av världen (typ) och för min del är det dags att beta av några punkter på min att-göra-lista. Jag erkänner att jag har för vana (ovana) att prokrasterinera. Boka tid hos tandläkare och vanlig läkare är alltså saker jag gärna tar imorgon. Boka tid hos tandläkaren kunde jag visserligen pricka av igår och boka tid hos läkaren har jag än så länge gjort ett försök på. Jag ringde, de bad mig lägga på luren. Livshotande? nej. Simpel tidsbokning? okej, jag ringer sen. För mycket att göra, stackarna. Tack o lov att man inte jobbar inom vården. Där finns ingen plats för prokrastinatörer.

Läste på Wikipedia att de som prokrastinerar kan drabbas av stress och depression. Dessutom kan man få utstå ”andras spott och spe för att man inte tar sitt ansvar”. Detta är ännu ingenting som hänt mig, men jag får kanske se upp. Stressad är jag inte – kan nog inte bli mer avslappnad än så här. Deprimerad är jag knappast, bara lite ont i halsen, men det har nog något annat. Spott o spe har jag inte sett röken av. Men om någon känner för att anta utmaningen, be my guest! En lätt spott-o-spe-situation kan nog vara nyttig, lovar att uppdatera er om detta isf.

Nåja, punkter som ska hanteras nu är bibblan (betala förseningsavgift, ajaj), bokhandel (byta gammal Svenska skrivregler mot ny), gå en liten promenad i stadsparken (miss you Mma Ramotswe!) samt handla. Wish me luck!

Vad dumt…

Vaknar mitt i natten och kan inte somna om. Okej, klockan är visserligen snart 6 på morgonen, så egentligen är det snarare tidigt på morgonen. Hörde faktiskt grannen i trappen precis. Hur tidigt måste människan gå upp? I mitt tidigare liv, när jag jobbade heltid i Malmö, var detta faktiskt den tiden jag alltid gick upp. Sömn var ett ständigt samtalsämne för mig på den tiden. Alltid för lite.

Att ständigt vara trött gör att man inte kan leva livet fullt ut. Man är ju alltid hämmad. Relaterat till detta är den ständiga stressen och det självpåtagna kravet att livet MÅSTE levas fullt ut hela tiden, man får inte missa någonting och det är ens eget fel om man inte har roligt jämt. Klart man inte kan ha roligt jämt, men kanske just därför, klart man vill.

Men katterna är glada i alla fall. Om de fick bestämma skulle vi vara uppe hela natten.

Tror jag ska dricka lite rooiboste o läsa Stieg Larsson nu. Fullständigt beroendeframkallande. Boken alltså. Jag är på den tredje och sista boken nu och fullkomligt njuter. En bok till och jag hade nog börjat irritera mig på Kalle j-vla Blomkvist (ska lära mig att svära nästa år), men lyckligtvis så är det inget jag behöver oroa mig för. Såvida inte allt bara var et mediatrick och det blir som Bobby i Dallas. ”Jag var ju bara o duschade!”

Tack för kommentarerna! Kan meddela att på min första bloggdag hade jag 103 besökare! Verkar inte vara rekord enligt WordPress, men det borde det ju vara! 🙂