Idag har vi njutit av aubergine för första gången i vårt nuvarande liv. Jag hittade receptet i Sydsvenskans söndagsbilaga i november någon gång: valnötsgratinerad aubergine. Tror det var sista söndagen på vår prenumeration. Nu har vi fixat en ny prenumeration med studentrabatt – att vi inte har tänkt på att vi har en student i familjen förut! 899 kr per år, inte så dåligt. Och gott var det också.
Jag svär i princip aldrig, men nu säger jag FY FAAAN.
Sydsvenskans webb-tv: Polisens film från Rosengårds”kravallerna”
Skäms på er!!!
Jag håller med Ulf Sempert, polischef i Malmö, som uttrycker sig om händelsen på detta mycket tydliga sätt:
Det är inte klokt. Det är för jävligt. Usch…. Usch… Jag skäms. Jag riktigt riktigt skäms. Det är bedrövligt. Hur eländigt de än har haft det, blivit bekastade av hundratals stenar och sånt, så den typen av människosyn, den… usch.
… tillsammans med tidningen och müsli/havregrynsgröt. H. börjar med A-delen, jag börjar med lokaldelen. Sedan övergår jag till Kulturdelen som jag mer eller mindre försjunker i. Någonstans här är H. färdig med A-delen som sedan är ledig när jag är färdig med kulturen.
Under hela tiden vi läser avbryter vi varandra med att läsa om saker som upprör/förvånar/glädjer oss i läsandet. H. läste dessa saker högt idag:
1. Wallenberg snor pengar ur sina egna stiftelser som enligt stadgarna ska gå oavkortat, utan utbetalningar av arvoden och dylikt, till forskning.
2. Bekämpningsmedel på vindruvor och allt annat gott man gärna äter – att det borde listas vilka medel som används till vilket och att det borde slutas med sånt.
3. Särskrivningar: skjort vecka, blue-ray spelare.
Själv upprördes jag över följande:
1. Strokedrabbade Åke Persson får inte bo på det boende han bor på längre, utan erbjuds istället en plats på ett UTDÖMT boende UTAN EGEN TOALETT. Mest funderade jag på om ”utdömt” är en officiell benämning eller om det är ett värdeladdat ord, och vad som i så fall menas med det.
2. Alla möjliga särskrivningar.
3. Att man i en artikel i shoppingbilagan om Bytaregränd i Lund valt att fetmarkerara alla förekomster av ordet ”Bytaregränd” istället för namnen på alla affärerna som det står om i artikeln.
4. Att ägaren av den helt fantastiskt underbara, men galet DYRA klädbutiken Kanorika i Lund uttalar sig så här: ”Våra kunder vågar ta det personliga steget och klä sig i färg och i en stil som avviker från mängden.” Byt ut ordet VÅGAR till HAR RÅD och du kommer lite närmre sanningen. Det handlar väl knappast om mod när en stackars (men ack så fin!) halsduk kostar ”fr 995”. För de som har råd gäller det att handla dyrt, för det ger mer status. TROR DOM. Status är snarare när man har en egenskapad stil, som emellanåt kräver stort tålamod. Vägen till nirvana (eller vad man nu vill tro på) är inte bred och rak och möjlig att ta sig fram på med dyr taxi. Den är krokig och klurig och spännande och unik för alla människor. (FYI: Min egen stil är varken dyr eller tålamodskrävande – den är slumpvis och belagd med en ”man tager vad man haver”-mentalitet.)
Visst är jag ädel som bryr mig om de viktiga sakerna i livet?
s t i n a b l o o m 