6 tips & trix

Här följer några av mina bästa släktforskningsråd (so far):

1. Fråga ut dina släktingar. Detta är den mest värdefulla och givande källan du någonsin kan ha. Även om du inte har tid och lust att släktforska just idag – ställ alla frågor nu när du kan (om du kan)! Förbered frågorna innan och banda samtalet. Det är omöjligt att komma ihåg allt som sägs. Minnen lär dyka upp, minnesfragment som visar sig vara guldkorn ett år senare. ”Farmor brukade prata om Fageräng …” Känslan när man plötsligt kan knyta ihop trådarna är oslagbar.

2. Fotografier. Gå igenom gamla fotografier med morfar etc. och få namn och årtal och allt runtomkring. Därigenom kan man knyta olika personer till varandra, eller platser till personer. Du kommer även att kunna göra fina antavlor med foton. En antavla är en ”rapport” om en enskild person – årtal, familj, föräldrar och all övrig info. En annan stor fördel med detta är att du får en ny slags kontakt med dina släktingar, både de levande och de döda. Även det ovärderligt. Det kan även vara bra att fotografera fotona så att de finns digitalt: lättare att handskas med, möjliga att förstora samt enklare att bevara.

Slangbågsskjutning

3. Notera källor noggrant. För varje uppgift du hittar ska du skriva ner exakt var du hittade det. T.ex. Traryd fsg (G) Födda 1885-1894 C:8 p 43. Om du forskar i Arkiv Digital är det mycket enkelt att få en komplett källhänvisning: tryck bara på Alt+1 (i PC) så kopieras källan som du kan sedan klistra in i ditt släktforskningsprogram. Om du får uppgiften från någon person ska du skriva dennes namn som källa, så att du åtminstone har ett sammanhang och eventuellt någon att vända sig till med följdfrågor. Det är viktigt att inte lita på en uppgift förrän du har ordentligt på fötterna och kontrollerat med originalkällan. Att göra en skärmdump kan vara bra för detta ändamål – särskilt om du sitter på ett tidsbegränsat abonnemang och inte hinner anteckna under tiden. Denna noggrannhet gäller även uppgifter vars tillförlitlighet du är osäker på. Ett exempel: du hittar Carl Gustaf Andersson, född 1876 i Ekhult, Markaryd, Kronoberg. Är detta din farfarsfar Carl Gustaf, som visserligen ska ha varit född 1878? Ta en skärmdump och återkom till Carl Gustaf senare. Antingen har prästen skrivit fel eller så är det inte ”din” Carl Gustaf.

4. Lär dig tyda handstilar. Det finns, som jag kort nämnde ovan, böcker som beskriver och visar prov på gamla tiders handstilar. Ett bra exempel är Läshjälp för släktforskare och Vad står det?. Detta har du stor nytta av när du ska tyda texten i kyrkoböckerna. Särskilt de riktigt gamla böckerna, från 1600-1700-talen, kan vara kluriga på grund av att man använde den tyska stilen som för nästan hälften av bokstäverna skiljer sig från dagens stil. Av denna anledning är det ett bra tips att göra skärmdumpar är svårtydda texter. På så sätt kan du återgå till samma text flera gånger för att ge nya friska ögon en möjlighet att tyda. Ett annat tips när det gäller svårtydda handstilar är att be om hjälp av andra släktforskare. Mer om detta i nästa punkt. Men visst är det fantastiskt att jag idag kan sitta och läsa text som en präst på 1600-talet suttit och skrivit… Viss text är inte särskilt svår, bara väldigt vacker:

5. Surfa på släktforskningsforum. Webbplatsen Rötter (Sveriges Släktforskarförbund) har ett bra forum dit du kan vända dig med frågor om högt och lågt, be om hjälp, eller – om du har tur – hitta någon som forskat i din släkt! Själv har jag fått kontakt med två avlägsna släktingar via Rötters forum, vilket har varit fantastiskt givande och roligt! Särskilt kul är det att byta foton med varandra där man kan återfinna sina egna nära släktingar i andra miljöer och med andra människor. Jag vill även tipsa om Facebook-gruppen Släktforskning för noviser. Där kan man på samma sätt få hjälp när man fastnat eller stött på ett särskilt svårläsligt ord. Att utbyta forskningsresultat är också roligt. Först var jag lite skeptisk mot detta eftersom jag drevs av en osund kan-själv-princip. Denna princip gav jag upp när jag påminde mig om det grundläggande syftet med min forskning: helt enkelt, finna information om min släkt. Hur detta görs har knappast någon betydelse, bara det man finner är korrekt.

6. Bli medlem i en släktforskar- eller hembygdsförening. Det ger mer än man tror. Alla är hjälpsamma och eftersom släktforskning är en ganska ensam hobby är det inte dumt att ha någon att nörda sig med. Man kan även dra sitt strå till stacken och hjälpa till i olika projekt som andra släktforskare kan ha stor nytta av i framtiden.