Busy like a bumble-bee

När jag kom hem från jobbet idag satte jag mig direkt med mitt andra jobb. Språkgranskning av en vetenskaplig artikel. Mycket roligt, men lite uttröttande. 6 timmars arbetsdag är överdrivet, men 8 hade suttit bra!

Nu vet ni åtminstone varför jag varit omöjlig att nå idag.

Som tröst får ni videung. Eller sälg. Eller vad det heter.

videung

Annonser

Livsyttring och släktträd

Första dagen på nya jobbet avklarad! Förutom att jag varken fått dator, telefon, passerkort eller anställningsnummer än så har allt gått bra. Fått lära mig en hel del nytt, blivit påmind om en del gammalt och känt igen ganska mycket från mitt förra jobb. Eftersom jobbet handlar om design och patent, nya mobiler och tillbehör, är det allra mesta vi pysslar med top secret. Mer hemlig än vad jag är nu kan man alltså inte vara. Men jag kan berätta att … nej det kan jag inte … nej inte det heller … Whatever.

I fredags var jag på begravning. Det var strålande vackert väder,vilket speglade den kära gamla damens sista år i livet väl – äntligen hade hon fått välja själv var hon skulle bo, vem hon skulle umgås med och var hon skulle resa. Första gången i ett flygplan som 88-åring, spatserade i Nice som vilken världsmedborgare som helst. Jag blir varm. Av solen och av livet som tar underliga vägar.

Och så sitter jag där i kyrkan igen… Lyssnar på prästens ord och sörjer att han inte talar till mig. ”Gud välsigne dig och låter sitt ansikte lysa över dig.” Nänä, mitt ansikte blir knappast upplyst, en hedning mitt ibland de rättrogna. Men hallå. Jag vill ju också bli välsignad. Jag vill också sjunka in i en tro som ger mig en mening med livet utanför min kropp. Något som är större än min egen sfär, mitt ego – en världsbild som visserligen är grovt förvriden men ändock, kanske just därför, så vacker och meningsfylld. Missförstå mig inte, jag ser visst en mening med livet. Jag tycker visst att världen är vacker. Jag har inga problem med att naivt älska min nästa. Det är bara mig själv jag vill komma ifrån ibland. Religion, meditation, hypnos – det kvittar. Hmm. Jag tror att jag behöver det här jobbet mer än jag tror…

Jag gjorde även ett släktträd i helgen. Det största jag gjort till någon annan, och det första jag kommer att ta betalt för. Tycker ni att det blev fint? (Av hänsyn till trädets huvudperson har jag valt att sudda lite…)

slakttrad

Stina = uthyrd konsult

Uthyrd konsult – visst låter det professionellt och fint? Säg ja, för det är precis det jag har blivit nämligen! Från och med måndag är jag paralegal på patent- och designavdelningen på Sony Ericsson här i Lund! Tjoho!

Ibland går det fort, men oftare går det blixtsnabbt när jag får jobb. Mitt förra jobb fick jag också inom en vecka från första telefonsamtalet. Kan ni tänka er??

Jag är jätteglad och kommer nog inte att sörja mina sovmorgnar alltför mycket – att bekymra sig över ekonomin är MYCKET mer energikrävande….!

En påminnelse om verkligheten

Idag morse fick jag ett samtal som påminde mig om den verkliga världen utanför vår lilla lägenhet. Ett eventuellt jobberbjudande faktiskt. Nu är det långt ifrån säkert att jag i slutändan faktiskt får jobbet, men samtalet blev en knack på axeln: trots finanskris, trots vinternedstämdhet, trots trilskande uppsats, rullar livet på och där behövs du, precis som alla andra människor behövs. Det går inte att gömma sig längre, det finns ett behov av såna som mig.

Som sagt, det här jobbet kommer kanske inte att bli mitt, men jag fick ändå perspektiv på min situation. Precis vad jag behövde!

love

En (nästan) helt orelaterad bild tagen med min Sony Ericsson K850i.