Frida Skybäck debuterar!

Min barndomsvän, tillika nutida fina goda vän och inspirationskälla, Frida Skybäck har äntligen blivit utgiven författare med sin historiska kärleksroman Charlotte Hassel. Ett äntligen är även här på sin plats. Frida är en mycket målinriktad, ambitiös och produktiv historieberättare, för att inte tala om uppfinningsrik och fantasifull. Det var naturligtvis bara en tidsfråga innan ett förlag skulle slå slag i saken.

Charlotte Hassel är en romantisk, spännande, politisk historia som utspelar sig på det puderbetäckta, volangprydda och bakelsefrossande 1700-talet. Vi får stifta bekantskap med grevar, grevinnor, friherrar men även mindre bemedlade figurer och, inte minst, några färgglada s.k. glädjeflickor med fransk finess.

Nu när jag har suttit och ammat i timmar i sträck har Charlotte Hassel varit ett perfekt sällskap. Nästan så att jag väckt min bebis mitt i natten för att få läsa vidare (eller, nä, kanske inte ändå…). Bra jobbat, Frida, ser fram emot att läsa dina framtida böcker!

Läs mer på Fridas blogg: Fridas författardrömmar.

Annonser

Böcker som griper tag och vrider om

För ett tag sedan upplevde jag The Lost Symbol av Dan Brown. Tro nu inte att detta faktum och rubriken har något gemensamt. Rubriken återkommer jag till senare.

Nu är det kanske någon som höjer ett och annat ögonbryn med tanke på min totaldiss av Dan Brown här på bloggen. Jag trodde aldrig att jag skulle läsa en Dan Brown igen. Men så blev det och visst, den var spännande och det var intressant att lära sig lite om frimurarna, men det var lite för mycket överdramatiserande för min smak. Totaldissen kvarstår.

Det jag däremot ville komma till var de böcker som griper tag och vrider om. Jag har haft den stora lyckan att få uppleva en sådan bok, nämligen Timetraveler’s Wife av Audrey Niffenegger (årets roligaste författarnamn). För denna bok griper verkligen tag i både hjärtat och alla lösa nervtrådar som hänger och slänger, och därefter vrider om! och knyter ihop de lösa nervtrådarna! och spänner dem tills hjärtat brister! och släpper taget så ömt och varsamt att jag blir rörd och varm och känner mig utvald.

Hur kan en bok göra att man känner sig utvald? Varje läsning är unik och personlig och det är ett mirakel varje gång samma värld av idéer som varje bok består av öppnar upp sig i olika människors huvuden. Den bästa läsupplevelsen är den som vänder upp och ner på det man tagit för givet, får en att tänka om och börja på en bättre väg, en kanske mer slingrande väg, men där man hittar småblommor man inte skulle hittat annars.

Bokmässan is the shit

”Bokmässan is the shit” går inte att översätta med ”Bokmässan är skiten”. Snarare ”Bokmässan slår det mesta med hästlängder”, eller ”Bokmässan är galnare, roligare, stressigare, häftigare, mer intressant, mer kändistät, mer utmanande, mer påfrestande än många andra grejer man kan hitta på sista helgen i september”.

Bilderna jag lägger upp är tyvärr av lite sämre kvalitet eftersom jag, som tur var, lämnade stora kameran hemma. Bilderna är därför tagna med min Ixus 70. Får vara Good enough, som Elizabeth Gummesson skulle sagt. Eller ojämställt och orättvist, som Gudrun Schyman skulle sagt, eftersom en man utan problem hade orkat släpa omkring på det TUNGA objektivet.

GudrunGudrun pratar om alkoholism och återkommer till genusperspektivet
om och om igen, till publikens stora förtjusning.

När jag då dessutom får träffa ”mina” goa göteborgare samma helg kan man inte vara mer än nöjd. Jag fick gå på after work, sjunga tills jag blev hes (är fortfarande hes), dansa hur mycket jag ville, och prata prata prata.

Om man då inte heter Stina. Som jag heter. Efter en enormt lyckad helg på alla sätt och vis går jag istället och grämer sig över de böcker som inte blev köpta, de fynden som inte blev hittade, de seminarier, föreläsningar, bokuppläsningar som inte blev lyssnade på. Typiskt mig.

Därför är jag särskilt glad över köpet av boken om känslor som ska reda ut röran i huvudet. Det ser jag fram emot. För där finns kanske en lösning på detta problem. Här är Anna Kåver, författaren till Himmel, helvete och allt däremellan, precis innan hon tar sig an min bok.

AnnaAnna Kåver framför Billy-bokhyllor som du aldrig sett dem förut. Eller?

Återkommer när jag har mer att berätta om min känsloröra, min kamera, Jan Guillou, Jonas Karlsson och Lars Winnerbäck. Får bli ett inlägg om killarna nästa gång. För jämställdhetens skull. Och nöjdhetens.

Svagheter är styrkor

Bodil Malmsten skriver i sin Sista boken från Finistère

Ju större del av dig själv du visar, desto större angreppsyta.

Ju mer du blottar din svaghet och dina sår, desto mer utsatt för andras godtycke och blodtörst är du och du har aldrig ryggen fri.

Jag kan inte vara mindre överens med Bodil. Möjligtvis kommer en annan vinkling i ett senare kapitel, men orden fastnar och jag måste replikera. Det är ofta jag vill ställa mig upp från läsfåtöljen (som jag inte har) och skaka om henne. Denna verklighet som du beskriver är inte så!

Min mening och budskap (som jag filat på sedan jag skrev Gandhi-inlägget) är det motsatta. Ju mer du visar av dina svagheter, ju mer oantastlig blir du. Dina svagheter blir dina styrkor eftersom du blottat dem. Ingen kan längre attackera dig på sådant du redan avslöjat. Så länge du inte försöker sätta upp en sköld för ryggen har du ryggen fri, för vem vill hugga någon som inte har något att dölja?

Naturligtvis kommer det alltid att finnas backstabbers, men dessa är alltid av så låg natur att du måste gå ner på alla fyra för att krälandes ta åt dig av deras fåfänga anfall. Och så låg är inte jag, inte du, och inte heller Bodil Malmsten.

Inläggsinnehåll – slumpmässiga?

Är det bara jag som inte vet vad ett inlägg kommer att handla om när jag börjar skriva det? Klart att jag har en tanke om vad jag ska skriva, men när jag väl börjar knappra på tangentbordet så lever orden egna liv. Ofta blir jag förvånad när jag inser vad det var jag faktiskt ville skriva om. Det är väl det de bästa skrivtipsen handlar om. När man väl börjar skriva så uppstår ett parallelluniversum av ord som bara måste ut, ner och fram!

Tesla

Sensationslystnad

När jag stod i duschen i morse, nyvaken och knappt medveten om vilken veckodag det var, slog det mig vad det är jag stör mig på i Dan Browns böcker. Det att han har en tendens att vilja bestämma över mina tankar. Jag formade ordet ”sensationslystnad” i huvudet. Han serverar för ögonblicket passande känslor på en frukostbricka (inte en silverbricka, tycker jag; dessutom råkar jag äta frukost just nu) och blinkar ”visst är det otrooooligt spännande just nu?”

Käre Dan, dina böcker må vara hur spännande som helst och ha den mest fascinerande storyn jag någonsin läst, men jag vill ändå bestämma över mina känslor själv. Hört talas om Less Is More? Hört någon antyda något om att det inte är snällt att fördumma sina läsare?

Kan passa på att rekommendera  On Writing Well av William K. Zinsser. Den har åtminstone hjälpt mig mycket i mitt skrivande. Nu handlar den boken visserligen om att skriva non-fiction, men jag tror ändå att Herr Brown kan lära sig av till exempel följande:

Clutter is the disease of American writing. We are a society strangling in unnecessary words, circular constructions, pompous frills and meaningless jargon. […]

But the secret of good writing is to strip every sentence to its cleanest components. Every word that serves no function, every long word that could be a short word, every adverb that carries the same meaning that’s already in the verb, every passive construction that leaves the reader unsure of who is doing what—these are the thousand and one adulterants that weaken the strength of a sentence.

Citat taget från den här sidan.

Så. Trampade jag några Dan Brown-fans på tårna nu?

De 10 viktigaste skrivtipsen

Jag har noterat på flera bloggar, inklusive min egen, att inspirationen verkar ha tynat bort över hela landet. Är det vädret? Eller är alla bara så lyckliga att kreativiteten sinar? I vilket fall som helst upptäckte jag i mitt sökande efter inspiration Copyblogger. Perfekt för den som vill utveckla sitt skrivande, inte bara för bloggen, utan rent allmänt. Suveränt!

Här är de 10 skrivtipsen från Copyblogger som jag lockade med i rubriken:

  1. Write.
  2. Write more.
  3. Write even more.
  4. Write even more than that.
  5. Write when you don’t want to.
  6. Write when you do.
  7. Write when you have something to say.
  8. Write when you don’t.
  9. Write every day.
  10. Keep writing.

Lätt som en plätt, eller hur?

Hittade Copyblogger vis Tommy k Johanssons blogg – grym om man gillar IT, bloggande, prylar, Google och så vidare.

Jag läste också i Copyblogger att de viktigaste orden i blogginlägg är ”du” och ”därför”. Jag är kass på detta, översållar texten med ”jag” ”jag” ”jag”. Men hallå, det är ju MIN blogg! Ojoj, jag märker att det här blir nog svårt. Får öva MYCKET…